Less på att vänta, less på att inte få ha min vanliga kropp, less på att någon konstant sparkar och bökar där inne och nästan aldrig är lugn (och till råga på allt oftast har hicka också), less på att det gör ont, less på att vara trött och slö, less på att inte ha nåt tålamod till min son (vilket jag annars brukar ha ganska gott om, men inte längre, tyvärr), less på att varje liten grej man ska göra kräver en stor kraft ansträngning..

Jaa less helt enkelt.

Det tog mig alltså så här lång tid. 6 dagar efter det beräknade födelsedatumet. Att känna så här. Igår kändes allt ganska bra ändå. Jag gick gärna den där promenaden och gjorde dom andra aktiviteterna. Då var jag inte lika less, bara mer förväntansfull. "Ska bebisen komma i helgen? Hur ska han se ut? Hur kommer det att gå? Vad ska vi hitta på för namn åt den lilla krabaten?" Osv. Då kändes allt bara spännande och roligt. Nu känns det bara som att.. som att jag är less..

Meen, imorgon kanske jag har fått tillbaka lite kraft och tålamod och då känns allt bättre?!

Theo på väg hem från BB