Barn vs. vuxna
Hihi, jag sitter och äter frukost samtidigt som jag surfar och Theo sitter här och ritar bredvid mig.
Lite nu och då sitter han och säger vad han ritar..
-En boll, en sol, katten, en gubbe, öron, en keps, brandbilen (jag själv tycker att det låter bara mer och mer avancerat, men inget verkar visst för svårt för honom!)
Det är ju bara vi vuxna som känner begränsningar för vad vi kan göra.. Jag vet ju vad jag kan rita och inte, jag har ju en bild i huvudet som jag vill att det ska se ut som och jag vet att det förmodligen inte kommer att bli så när jag ska rita den, så då skippar jag hellre att rita då eftersom jag vet att det bara skulle bli fel.
Det är ju bara vi vuxna som känner begränsningar för vad vi kan göra.. Jag vet ju vad jag kan rita och inte, jag har ju en bild i huvudet som jag vill att det ska se ut som och jag vet att det förmodligen inte kommer att bli så när jag ska rita den, så då skippar jag hellre att rita då eftersom jag vet att det bara skulle bli fel.
Men barnen vet ju inte det, Theo förstår ju inte att han inte "kan" rita vissa saker (haha, han kan väl egentligen inte rita "nånting" än).. Så inget är ju omöjligt för honom!
Just nu ritade han en morot.
Vi vuxna (ja men jag är väl vuxen??) borde tänka mer som barnen oftare! Inte känna massa begränsningar för vad vi inte kan göra. Ber ett barn mig att rita en teckning med en borg och prinsar och prinsessor och drakar och grejer, så ska jag tänka -Visst! Jag har aldrig gjort det förut och det kanske inte kommer att synas vad det är, men då har jag ju gjort ett försök i alla fall! Istället för -Nej! Jag kan inte rita det, har aldrig gjort det och det kommer bara att bli fel!
Vi vuxna (ja men jag är väl vuxen??) borde tänka mer som barnen oftare! Inte känna massa begränsningar för vad vi inte kan göra. Ber ett barn mig att rita en teckning med en borg och prinsar och prinsessor och drakar och grejer, så ska jag tänka -Visst! Jag har aldrig gjort det förut och det kanske inte kommer att synas vad det är, men då har jag ju gjort ett försök i alla fall! Istället för -Nej! Jag kan inte rita det, har aldrig gjort det och det kommer bara att bli fel!
Samma sak när man ger en komplimang.. -Vilken fin tröja du har!
Ett barn -Jag vet!
En vuxen -Äsch, den här gamla trasan..
Eller -Vilken fin teckning du gjort!
Eller -Vilken fin teckning du gjort!
Ett barn -Tack, visst är den!
En vuxen -Nej men man ser ju knappt vad det är, jag blev inte alls nöjd..
Nej nu vill Theo att jag ska rita en brandbil.. Bäst att sätta igång med det då!
Kommentarer
Postat av: Lina
Rätt tänkt kloka vuxna människa!!
Postat av: Mamma
Håller med föregående skrivare.
Postat av: Martina
Ja precis, vad lär man barnen annars då? Dom frågar om man vill va med och rita och säger vad man ska rita och får till svar att "näää jag kan inte, rita det du ist..."! Lätt då!
Postat av: Maritha
Kloka tankar. Han närmar sig den åldern när människan står på topp (iaf i sina egna ögon). Ingenting är omöjligt och man kan allt själv. Vad är det vi sedan gör när vi uppfostrar dem?
Ett tips: Skriv på några teckningar vad han ritat, datera och spara i en pärm. Garanterat populärt om 20 år :)
Trackback
