-Har du en bebis i magen?

-Ja det har jag! Svarade jag glatt. Och så pratade jag lite om det med dom.

Jag la inte märke till pojken som stod bredvid och bara lyssnade.. Så gick jag in dit och hämtade det jag skulle ha. Då kom pojken (4,5år) och tittade lite förskräckt på mig och sa

- Har du verkligen en bebis i magen?!

- Jaa det har jag! Svarade jag lika glatt igen. Ännu mera förskräckt frågade pojken

- Har du svalt den?!!

Åhh han trodde typ jag var värsta glupska groteska människan som äter små små bebisar..! Konstigt att han tittade på mig så förskräckt då?! Och jag som svarade så väldigt glatt, att visst har jag en bebis i magen! (Mohahaha, jag äter små bebisar och jag tycker om det!)

Ja hur skulle den annars kommit dit..? Jag överlät dock följdfrågorna till hans fröknar och gick tillbaka till barnen på min avdelning (som nöjer sig med det faktum att jag har en bebis i magen och sen så är det inget mer med det!)