Den här veckan känns det knappt som att jag varit hemma nåt.. Det har varit olika saker varje dag (möten, sena jobbdagar, middag hos föräldrar som ska sluta på min förskola m.m.) Så det har blivit sena kvällar och så känns det som att jag knappt träffat Theo :( Annars så sköter jag oftast lämningarna och hämtningarna när han ska till och från förskolan och då blir det ju så att jag lagar mat eftersom Jonas kommer hem så sent. Men den här veckan har jag inte ätit middag med Theo varken tisdag, onsdag eller torsdag.. Märkligt. Men snart är det ju helg, då ska jag umgås extra mycket med min familj!!

Jag har kanske inte skrivit om min (ja men han är ju lite min också!) stackars Elias, som har brutit armen..! Han fastnade med tröjan när han skulle hoppa ner från traktorn, så han bröt båda benen i underarmen :( Idag har han fått komma hem från sjukhuset. Han är så tapper och så duktig! Jag sa det när jag pratade i telefonen med honom  -Du är världens duktigaste pojke, vet du det?! Elias -(suck) Ja, jag vet. (haha, alla säger ju åt honom hur duktig han är nu :) Men han klagar inte på någon smärta inte! Han leker på som vanligt och vill helst cykla, nu! Kan väl inte vänta med det, han säger att det går lika bra med en arm.. :)

Jag blev så glad så glad när jag fick träffa honom idag! Lina frågade igår, innan han skulle opereras om han ville att jag skulle komma, och då hade han blivit glad och ville gärna det. (så då skulle jag velat vara där) Men då visste jag ju inte (och inte Lina heller) när han skulle opereras, hur lång tid det skulle ta eller när han skulle vakna upp. Så då blev det så sent, så jag åkte inte dit då. Sen berättade Lina att han hade frågat efter mig när han hade vaknat (då hade jag ju velat vara där!) Sen när jag pratade med henne och frågade om han ville prata i telefonen med mig, sa han -Nej, jag vill att hon kommer. (Då hade jag verkligen velat vara där!!) Men det var ju sent på kvällen strax innan alla skulle gå och lägga sig typ. Men som sagt, idag fick jag äntligen träffa honom! Min lilla (stora) älskling!!

Nu kan man se på magen när bebisen sparkar :) Han är en livlig liten krabat, rör sig så fort jag varvar ner och är stilla. Det är på ett sätt tur det, eftersom jag tycker att min mage är så liten och att den aldrig växer, så skulle jag annars tvivla på att det är en bebis där inne.. :P

Är väl dags för en magbild snart igen.. Men inte nu, för nu ska jag gå och lägga mig! God natt!