Så märkligt det här blev..
Det som började med att min far tipsade lokaltidningen om den sjungande pojken.. Det var ju roligt att han var med i "våran" tidning och bara det var ju helt otippat. Men sen då.. Ja men att Expressen ringde och intervjuade mig. Dom ba -Hej det här är från Expressen. Och jag ba -Öh.. va?! Och sen fick jag mail från Aftonbladet och så gjorde dom ett klipp om det hela. Och då tänkte vi, nu har han varit med i allt, det var ju stort! Nej men då ringer en norsk tidning och intervjuar mig! Jätte märkligt!

Men alltså.. För att klargöra (eftersom folk kan kommentera med att vissa föräldrar gör ju vad som helst för att barnet ska bli känt, att han sjunger ju inte alls nå bra han skriker ju bara och att det är ju inte såå mycket med 200 000 visningar)

Först och främst, så är ju det hur mycket som helst med så många visningar, för oss alltså!! Det började ju med att jag inte hade tänkt lägg upp klippet alls, men eftersom det var så många som tyckte jag skulle det, så tänkte jag varför inte?! Det är ju så mycket lättare att visa släkt och vänner om det ligger på Youtube. Så jag hade ju tänkt några hundra, på sin höjd tusen men det trodde jag inte ens (för jag var ju inte ute efter att få mycket visningar, bara att få visa klippet för nära och kära), så för nån kändís el.dyl. så är det inte så mycket, men för oss är det en overklig siffra.

Så jag gjorde det inte på nåt sätt för att han skulle bli "känd".

Sen, så la jag inte upp det för att visa hur duktig min son, underbarnet, är på att sjunga! Utan jag la upp det för att min son sjunger (skriker om ni vill) låten med sådan härlig inlevelse. Han är 3år, han sjunger ju ändå med i låten bra för att vara 3. Och att han gör det på engelska. 

Sen att det blivit så uppmärksamat är inte jag på nåt sätt har valt själv. Det började med att en tysk (Holländsk) DJ länkade till klippet på facebook och sen var klippet visat jätte mycket i Nederländerna. And so on, and so on..

Men dom allra flesta kommentarerna är ju fortfarande jätte snälla, gulliga och stöttande. Men det är ju lätt att haka upp sig på dom negativa människorna där ute i cyberrymden som måste säga vad dom inte gillar och varför dom inte gillar det (dom människorna säger väl sällan bra saker om nåt..?) Men som sagt, det allra största delen är ju positiva ändå. Och det är väl dom jag borde fokusera på..

Japp, nu fokuserar vi på det och går och lägger oss (eller alltså, jag kan ju inte tala för er, men jag ska i alla fall gå och lägga mig!) 

Först ska jag bara titta in till pojkarna (Theo har en nattgäst i sitt rum i form av sin bästis Tyr) Men mer om det en annan dag.